Mitt i livet

Jag kan fortfarande höra din röst. Den är lika tydlig och klar som ett telefonsamtal nyss gjorts mellan oss. Jag kan se dig med alla dina miner och olika humör. Jag kan minnas alla våra semestrar, julfiranden och andra högtider. Och inte minst kan jag se den vardagliga Du. Det känns som du är på resa. Det går ju inte att förstå något annat. Att du aldrig mer kommer tillbaka är helt ofartbart.

I morgon ska vi samlas för hennes avsked, för vår saknad. Begravning i morgon klockan 11,00.

R.I.P