Mitt i livet

Igår, på bara några få timmar blev jag ännu en gång nästan insnöad. Som tur var kom Eva och hämtade mig och mamma, så fixade vi stallet tillsammans. Då gick det undan. På vägen hem fick vi möte på den yvigt snöiga grusvägen som fick backa för våran framkomst. Snabbt bakåt gick det, men i diket tog det stop. Nog kunde vi inte bara åka förbi med ett ondos leende. Det var att ta och ställa sig bak vid hans bil och putta och putta tills han kom dit han skulle. Denna lilla eggvena vägen må jag säga alltid har något att bjuda på. Trots allt gick dagen fort och nu sitter jag här idag med paniken där den brukar vara när jag inte fått gjort de viktiga måstena som bara måste göras. Idag blir det helt enkelt en dag för alla måsten. Sedan Konsert med stefan Andersson i kväll, ska bli trevligt.

När man väl finner sig till att ta tag i saker så känns det ungefär som att ha skottat bort snön som legat på vägen man går. Jobbigt, men resultatet förgyller. Nu är det lättare att gå vidare. Nu vidare till att städa mitt rum, läsa ut några böcker, beställa nya och försöka ta tag i mitt rasarbete. Jag undrar om jag kan ta mig till stallet idag? Kommer jag få in hästarna utan att försvinna under snön på vägen tro?....det återstår att se.


Jag fann många gamla bilder i går när jag rensade. Bilder på sådant som jag inte längre kan ta del av, eller som har förändrats. Tur att man har en kamera till att bevara minnen!

Efter att gått igenom alla bildmappar och kastat allt som var dåligt, så varnade datorn inte om någon krasch idag. Min sega burk var var helt enkelt överbelastad.

Nog visste jag att min hårdisk var överbelastad, men nu är jag rädd. Min dator har precis varnat att min hårdisk har gett upp. Detta har nu tvingat mig att spendera dagen till att radera alla de hundratals dåliga bilderna som bara tar plats. Nu känner man sig riktigt lycklig för varje kass bild som blir raderad. Att besluta sig om vad som ska vara kvar och vad som ska bort, de må jag säga är bra träning för min beslutångest ;) Må nu datorn vilja leva lite längre

Sitter med mina nya glasögon på mig som jag fick i går. Det är som Sofia sa; en helt ny värld, hur kunde jag se utan den? Dock är dem för tillfället lite läskiga...

För övrigt försöker jag uppdatera mitt mine till att göra en hemsida, denna gången tänkte jag att det skulle gå vägen. Men ska ta en paus ut ur huset nu, innan vi blir insnöade...

Kom precis hem i från hundens hus. Det har varit en trevlig och lärorik dag. Milton var med idag. Det var nyttigt för honom. Man blir verkligen peppad av denna utbildning och jag vill bara lära mig mer. Specielt om hundens betende. Längtar tills vi får en helhelg med det. Dock har jag varit avsevärt trött idag. Somnade inte förrens efter 02,30 i morses och gick upp 05,30, kan vara en anledning? Efter all information och alla intryck kommer både jag och Milton sova gott ikväll. Det har varit lärorikt för oss båda idag.

Kylan, du kan ta ditt pick och pack och låta värmen lysa lite nu också. Mina tår och fingrar har ont, sluta bita tag i dem så!



Telefon och internet livet varade länge igår. Jag satt och skrattade för mig själv ända in i midnatten. "jösses Jennöö, vad gjorde du med mig?" Denna dag är lite mer lugn och konsentrerad. Ikväll blir det melodifestivalen. Förra veckan missdade jag detta, men idag sitter jag platsad framför tven!

Jag tror jag borde gå i ide denna veckan...

* Grannen blev allvarligt sparkad av en häst i ansiktet i måndags. Ligger nu på Salgrenska med svår smärta och flertal frakturer i ansiktet. Runt ögongloben är det krossat och synen på det ögat går förmodligen inte att rädda...Stackars Cina!

* Bror blev hundbiten av en labil saluki och fick åka in och få penselin

* Jag har varit och är fortfarande sjuk, men på bätringsväg.

* Hörde om Saras Mirakel häst som var under inrasat tak, men som tur var klarade sig oskadd.


* För bara några timmar sedan körde jag av vägen. Satte mig fast med hela vänstra bilfrontren i ett djupt snörike. Ut ur bilen kom jag genom att kravla mig upp förbi passagerar sidan och ut via dens dörr. Svårare var det att få upp bilen. Jag ringde efter hjälp och slutligen kom en liten traktor. Men tro det eller ej,  så snart den var på plats så körde även den av vägen och fast i diket. Där satt vi nu båda två totalt fast och behövde hjälp att komma upp...

Men snart kändes det hoppfullare igen. En större och starkare traktor kom till tjänst.  Äntligen, tänkte jag! Nu skulle vi få upp våra olycksfall ur snön och köra hem. Ett tag låg jag nästan själv i diket av panik och ironiskt gapskratt. Jag trodde nämligen att när den stora traktorn försökte dra loss den andra så total fastnade även den ute i snön. Där skulle de nu får ligga som tre mislyckade fordon på rad, allt pga mig och mina tre vilda såssburkar som fick mig ur fokus.  Men som tur var så var fallet inte så! Detta var en traktor som helt enkelt var arbetsvillig i snön och slutligen fick upp alltihop. Bilen min gav mig otäcka bilder om en totalkvaddad "låne bil", som mina föräldrar skulle sätta "Veronica förbud" på. Kostnaderna vågade jag inte tänka på....och det behövde jag inte göra sedan heller,  för den klarade sig utomordentligt utan några plåt skador.


* så ska vi inte tala om alla de små olycks jävlarna som svävar runt här och var. Skulle inte det nya året sätta stopp på för alla dessa sammankommande olyckor? Ja vill gå ide... 

Men veckans höjdpunkten är ändå inte att missa! Stall görandet underlättatas nu avsevärt och att min hundutbildning började i tisdags. Jag och Sofia åkte till utbildningen i Göteborg och det var toppen! Det verkar vara en härlig grupp och jag är säker på att denna utbildning kommer att bli en otrolig personutveckling!