Helgen har varit full stall-städa fräs och ja sliten lönar sig ofta trots allt. Tiden man lägger i köket på matlagning är däremot något man bara äter upp... Men laga mat är trots allt riktigt kul och det som uppskattas förgyller...


Nu på eftermiddagen fick jag beskedet jag så länge väntat på. Woho nu ska dumburken ut och en ny dator ta plats. Mitt internet fungerar nästan inte och hårdisken håller på att ge sig. Ja det är helt enkelt tid för något bättre. Frågan är nu - ska jag ha en bärbar eller stationär?

Valhalla rising

Vi köpte en biobiljett var med valet att få en ren överraskning. Och ja visst fick vi det!  Vi satt i en och en halv timme och funderade på om vi skulle lämna våra platser i missnöje eller om meningen med filmen snart skulle komma. Slutet kom till sist och vi tittade frågande på varandra - Hur i all världens filmvärld hamnade den här skiten på en försäljninglista och framförallt vad gör den på bio?
Jag vill klaga stort!

Dagen behöver struktur och några glada miner. I helgen fick jag bra hjälp med det!

Jag var hos Sofia i går och tränade hennes valp Hugo. Min nyblivna projektvalp. Han var verkligen helt underbar den lille gossen. Otroligt posstiv och sammarbetsvillig.

Vi gjorde tre övningar medans Sofia filmade.

Inkallningssignal/namnsignal:

Jag kallar på hunden "Hugo" och när han visar intresse (det räcker att han bara vrider lite på huvudet) så är det massa mat och skoj hos mig.

Men Hugo blev snabbt väldigt samarbetsglad och föjsam. Han är en possetiv gosse med stor matglädje.  
Han var fastklistrad runt benen och jag behövde inte anstränga mig för att kalla in honom. Jag försökte snabbt ta mig till andra platser och ropa och snabbt vända mig om, men han var hela tiden med.

Skålen

Jag visar godiset för hunden och lägger det i skålen.
Tar med mig hunden bort 3-5 m.
Går i koppel mot skålen. Ger hundne beröm + godis när kopplet är slakt.  Hunden får inte dra i kopplet.
Om hunden har sträckt kopplet backar jag några steg tills kopplet blir slakt igen.
När hunden lyckats gå med slakt koppel hela vägen fram till skålen - ge frisignal och låt hunden ta det som finns i skålen.

Även denna övningen gjorde Hugo mycket bra. Först efter vi la i godiset i skålen ville han såklart ha det, men när jag kallade på honom kom han direkt. På väg mot skålen kollade han upp på mig när vi gick (ett stort +) och kopplet var alltid slakt. Och som Sofia sa så kan mopsar vara lite skeptiska mot att stoppa ner sitt ansikte i skålar. Han var lite försiktig, men när det blev vardegod så rensade han skålen


Pillidillövning på marken

Jag sitter på knä med hunden framförmig/ mellan mina ben.  Har en skål med godis brevid mig.
Ger beröm och godis endast när hunden är stilla.
Ta och håll i kroppsdelar ex. ett öra, tass - beröm när hunden är stilla och ge godis från skålen. Repetera med olika kroppsdelar.

Då Hugo var ganska matfixerad så var denna övningen lite klurigare. Han satte sig snällt i mitt knä, men han visste precis vart godheterna gömde sig. Därför bytte jag bakom min rygg godiset till andra sidan om mig. Men han förstod snabbt att maten nu stod på min vänstra sida i stället. Jag fösökta vara så lugn som möjligt och ge possetiv belöning med röst och godis så fort han var stilla och jag kunde hålla tassarna på honom. Efter hand förstod han att han inte  beövde ta sig till godiset, utav det kom till honom när han var lugn och väntade. Att hantera honom och hålla i tassarna var inga problem alls!




Som sagt det var kul att få träna denna trevliga lilla mops. Sofia har gjort ett toppen jobb med honom!! + alla sina andra hundar. Innan jag träffade Sofia så hade jag en förutfattad mening att mops var en tråkig och loj "pansionärshund". Men när jag fick träffa Sofias första mops Doris, så fick jag en riktig bild av hur trevliga mopsar verkligen är. Och inte minst charmiga!

Sofia är så himlans snäll och ska göra en film utav det hon filmade när jag tränade Hugo.  Det är jag jätte tacksam för hon är helgrym på sådant!

Nu är det äntligen barmark för att sätta hindrena i backen hemma. Igår fick Milton till slalomet riktigt bra.

Våren är här och hundträningarna har kommit igång ordentligt igen. Jag har fått amitonerna att växa och framtidsutsikten att klarna. Jag är mer motiverad än på länge och så tycks även Milton vara!

I år ger mig hundutbildningen mig en extra tjonga och så även att få träna tillsammans med Sofia och hennes hundar. Det är jag så glad över!


Här ute på gården är det just nu lammning på gång. Det är fascinerande hur de små livens alla instinkter kan finnas där direkt när de kommer ut i denna värld. Hur en liten "Ulla" bara en kort stund efter ankomsten vankar sig upp på sina oanvända ben och direkt söker efter mat. Broder "Lamberts" gör som sin syter, men med ett större iver finner sin mammas spena snabbare. De pratas och kommuniceras. Det är tillgivenhet och kärlek.  Jag fascineras och glädjs!