Mitt i livet

Har bytt hästar i stallena nu. Mascot är hemkommen och får gå med Exir. Jösses vilken glädje de har i hop. De sprang varvlopp ihop på både bak och framben. Till Egget har Lottie kommit och det känns jätte bra. Fick flytta över mina två hästar till Oskars stall också. Det är jag jätte glad för, mycket finare, ljusare och hästarna stor trivs! Idag red jag också för första gången efter olyckan. Gick bra och jag överlevde. Var hos läkaren och kollade magen idag också så jag inte hade några inre skador efter olyckan. Känner mig som stamkund där...Men det var tummen upp iaf.

Det vill inte sluta dunka där ute! Vad kan det vara för något? Något konstig diffust som skräms i drömmarna? Kanske en jätte komet som hoppar upp och ner på stalltaket? Eller varför inte något mera verklighets baserat? Bäst att låta mamma och pappa se efter när det kommer hem! Hoppas de kommer snart!

Jag är ensam här i dunkla skogen. Nyhemkommen och klumpighetern i mig vill inte släppa taget. Är jag född med otur eller växer det fram med tiden. Jag anar att det blir som allt annat och vem kan hindra åldrandet från att forsera? Jag är ensam hemma nu och det dunkar där ute. Ordentligt! Bästa att hålla sig still vid datorn tills husets fylls upp av familje-medlemmar.

Dagens yrkes fråga: Kan en elektriker vara sladdbarn?

Fler kroppsdelar visar sig nu ha fått stryk av gårdagens incident. Jag antog först att det bara var mina bena som blev krossade, men överkroppen känner också sina sviter idag. Det gör ont över allt! Enligt min "livräddare"  så låg hästen på hela mig. Det som syntes utav mig var mina skor som stack upp på var sida av hästen...

Jag känner mig handikapad. Men så lycklig att jag har haft ängla vakt till att inte bli det. Har legat sömnlös större delena av natten med ältande bilder i huvudet i från olyckan...sådana olykor händer ju inte i min verklighet. Aldrig i äns egna.

Mascot ska hem nu...Lottie ska dit ist. Blir nog bra mycket bättre! Nu får det vara slut på alla olyckor, aldrig mer!

Livet är oerhört skört. Det sägs att man inte kan förstå delar av verkligheten förens man levt i dem. Jaa det är sant. det är farligt att leva, man kan ju dö. Men det värsta är att det kan vända på bara några sekunder till att aldrig mera kunna leva fullt.

När jag hamnade i diket fastklämd fastklämd under ett halvt ton häst så trodde jag att jag skulle bli lam, ihjälklämd eller ihjältrampad. Men jag hade änglavakt och jag lever och är hel. Den lätnaden jag fick när jag slutligen kom bort i från den tickade bomben var obeskrivligt skön!

Idag har jag ridit ut Cortison och lektion med Mascot. Han var en duktig gosse idag! Sedan körde jag och mamma Lottie till ridhuset. Så snäll , men jösses så stel den gamla damen var. Nu får det bli tajta träningar!






Massa ridning har det blivit idag. Lite för mycket kan jag känna nu i efterhand. 
Attans vaccin, så trött man blir! Skulle kunna somna här och nu...Yrseln har återkommit med förskyldningen och nu blev det yrsel i galoppen så jag fick avbryta...Ska man aldrig bli av med eländet?!

Men nu ska det bli nöjes bakning med mamma. Bullar! :D

Det sprudlas i mig! Jag har fått toppen besked. Hemligt, men toppen!

Hästarna verkar ha fått känning av myror i kroppen. De sprudlar de med! Mascot har blivit en härlig pälsboll inför vinterabretet. Snart får klippmaskinen göra sitt jobb på honom så han orkar röra sig. Exirs sälskaps dam här hemma är helt underbar! Väluppfostrad och lugn. En helt underbar häst verkligen! Ska ta henne till ridhuset nu någon dag där jag kan jobba med henne ordentligt. Ska bli skojsens!

Så var det äntligen gjort. Nu är jag vaccinerad mot svininfluensan. Hoppas nu att man inte stöter på svinet innan vaccinet hunnit verka! Just nu värker armen och jag kan inte höja den alls högt. Men va är det och klaga över om man slipper ligga som inför döden i över 40 graders feber eller i resperator för att man inte kan andas.  Förskyldningen som har hängt över mig de senaste dagarna känns aningen bättre idag, precis som dagen för övrigt!

En hjärtformad äpplekaka med nötter i blev det. Lite sylt fick komma uppe pån också. Fastnade framför en långfilm under bakningen. "Mannen utan ansikte"hette den. Den har några år på nacken, men en väldigt fin film.

Min hals har ont och magen och jag har nog aldrig förståt oss på varandra. Jag har pendlat mellan hemmet och "svininfluensa-vaccin-huset" de senaste dagarna. Jag lär aldrig få något vaccin innan svininfluensan "slår ner mig". Jag anar ett "svin" i mig som bara väntar på att göra sig hörd. Om inte kan jag vara glad över att ist få en annan ushlig influensa till ovänn. I nuläget sitter jag aldeles ensam här på en pall i stora huset. Glor på min dataskärm som jag funderar på att dissa för något mer praktiskt. En bärbar, platt, behändig sak vore helbra..får spana runt på nätet medans skog och mörker gör mig aldeles nojjig här. Det blir väll Tven som får höja stämningen i kväll.

Ja ojaaaajaja. Jag red lektion idag. Första på 2 månader. Kul att komma igång igen! Här ska inget "svin" stoppa. Imorgon är det farsdag och det blir folk hit på fika. Jag ska bege mig till köket och baka... något...hm...något! Hm japp det får bli något bak med något tv program nu på momangen.

Har haft en rungående fundering om den omtalade svininfluensan. Ja det talas ju hit och dit i både ondo och godo. Men jag får inte tummen ur vädret. Förmodligen...tror jag..hm.. jag förlitar mig till de kunniga, de tycker att jag ska ta vaccin då jag är i riskzoonen. Så på förmiddagen idag fattade jag belutet och letade som en tok efter parkeringsplats. Väl funnit än kommer jag till en dörr som är bomlåst. En skylt står snyggt placerat framför: Vaccinet är slut. Man får lee lite extra då och se det som att det var det som var meningen idag. Nu kan jag tänka på det lite extra...vaccin eller inte vaccin...?