Mitt i livet

Storebror tömmer rummet och flyttar till sin nyblivna kärlek...det känns redan som det fattas något här hemma. Någon som på något sätt ändå aldrig blir för gamal för att bo i barndomshemmet. Snarare borde det ju alltid vara som det alltid varit, annars blir det ju aldrig som förr. Men å andra sidan så blir väll inget som förr? Jag kommer sakna dig käre bror, även om du bara ska flytta in till lilla vårgårda.