Käraste Katitzi bor inte längre här...

...det är svårt att förstå. Du tillhörde gården på något sätt...

Jag ska försöka hålla inne tårarna och skratta åt tiden vi hade.
Jag tror inte vi skulle få så mycket mer än det vi fick. och det vi fick under dessa nio år har jag sparat bland dem bästaste minnerna. Du underbara Katitzi. Jag hoppas du får det toppen med din systeryster!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0