Mitt i livet

Det är ett helvete med allt vad fallet gav. Det gick så fort att hamna långt ifrån den cirkulerande vardagen, skrämmande men tacksam för det vi annars tar för förgivet. Nu är det en gudomlighet att lätt kunna ta ett djupt andetatg. Se på Tv, läsa, sitta på huk eller lyfta på filten som ligger lätt över än - allt utan att få en sprängande huvudverk eller en obehaglig yrsel. Ibland behöver man en stöt för att behärska lyckan. Men sedan kan man allt komma tillbaka till vardagen igen. Nu vill jag bli bra igen!

Agility tävlingarna är strykta och förtillfället kan jag inte äns gå med en hund i koppel. Jag längtar tills jag kan sitta på hästryggen igen och lätt tralla på en sång, vifta  och flaxa hur som haver. Jag längtar!